TIMO VALJAKKA
30.10.2014 helsingin sanomat
Arvio: näyttely Mummovuuduu. Hyäryllistä-ryhmän teoksia 9. 11. saakka Kluuvin galleriassa (Unioninkatu 28). Ke–su 11–18.
Nyrjähtänyt runsaudensarvi
Kun taiteilijaryhmän nimi on Hyäryllistä ja näyttelyn nimi Mummovuuduu, syntyy odotuksia jostakin hulvattoman anarkistisesta tapahtumasta. Tällaisen ryhmä myös tarjoaa. Mummovuuduu on kokonaistaideteos, jossa ryhmän yksittäisten jäsenten osuudet sulautuvat yhteen tavalla, jonka seurauksena on eräänlainen nyrjähtänyt runsaudensarvi.
HYÄRYLLISTÄ-ryhmään kuuluvat Jouko Korkeasaari, Sari Koski-Vähälä ja Heli Kurunsaari. Tiedotteessaan he suhtautuvat epäilevästi nykyiseen teknologian ja virtuaalisuuden aikakauteen ja korostavat käsin tekemistä sekä ajattelua, joka tapahtuu kehollisen kokemisen kautta.
Kurunsaaren suurikokoista puupiirustusta lukuun ottamatta näyttely koostuu toisiinsa kietoutuvista kollaaseista ja installaatioista. Materiaalinsa ryhmä poimii halvasta, arkisesta ja pois heitetystä. Runsaudesta erottuu lähes kaikkea maan ja taivaan väliltä, täytetyistä eläimistä ja vanhoista puhelimista pureskeltuun purukumiin ja vanhaan vaahtomuoviin, joka yllättää sävyjensä rikkaudella. Myös kehollisuus on vahvasti läsnä.
Minne Hyäryllistä-ryhmä sijoittuu taiteen kartalla? Ehkä luvuksi kuriositeettikabinettien pitkää perinnettä tai dadan ja uusrealismin reunamille. Tuolla epämääräisellä alueella viihtyvät sekä erikoisuuksia harrastavat keräilijät että tämän kolmikon kaltaiset outojen kohtaamisten viljelijät.
LEENA KUUMOLA
8.11.2014 HBL
MÄRKLIGHETERNAS SALONG
En egendomlig begreppslig värld öppnar sig återigen på Glogalleriet där utställningarna i regel karakteriseras av marginalens rika uttryck. Konstnärsgruppen Hyäryllistä, Jouko Korkeasaari, Sari Koski-Vähälä och Heli Kurunsaari, presenterar någonting som förefaller vara en hyllning till sinnligheten.
Till den sinnlighet som uppstår ur vardagens ting och de obegränsade möjligheter som döljer sig i deras outtalade betraktelser. I stil med arte povera har gruppen satt samman föremål märkta av människans hand och det förflutna. I stället för att ytterligare öka mängden av materia uppmärksammar konstnärerna det som redan finns men som av olika skäl har förkastats.
Här samsas minnen efter varierande människoöden som symboler för en mänsklig mångfald. De slitna fragmenten får ett nytt liv i ett slags helhetskonstverk som refererar till varierande stämningar. Som försynt konkreta anteckningar översätts de till dagens konstnärliga språk. Det innebär upprepning och rumsliga verk vars karaktär varierar från det rent estetiska till surrealistiskt influerade förskjutningar.
Denna märkligheternas salong domineras av en installation där rostiga stora klot på golvet breder ut sig som jättelika frökapslar. Den mörka skaran står stum inför en hel klunga tavlor på väggen. Tavlorna har vänt ryggen till, endast de patinerade baksidorna med sina hängningsanordningar kan beskådas. Det är som om de envetet skulle ha bestämt att det nu får vara nog. En känsla som inte sällan infinner sig beträffande samtidens tanklösa tillvaro.
Tystnaden bekräftas av en lång rad på väggen fästa identiska telefonapparater med sladdar som resignerade hänger löst mot golvet. Uttjänta och bortglömda sällar de sig till följet med förundran.
Förundran tar sig ett annat uttryck i Heli Kurunsaaris kolossala träsnitt där skugglika människofigurer möts i djurens rike mitt bland gåtfulla skeenden.
En av solen färgad organisk massa av skumgummi väller i likhet med en epidemi oregerligt ut ur ett skåp och bildar mjuka högar på golvet. Vämjelse blandas med förtjusning och blir upptakten till installationen i övrigt. Ovanför och kring skåpet förenas nämligen en säregen samling gamla ting och uppstoppade djur i ett musealt sammelsurium. Skräck, äckel och skönhet har en stark närvaro där de konfronteras med varandra.